Fru Melin

Ibland kommer jag in i perioder då jag saknar Bamse nåt fruktansvärt mycket och nu är jag inne i en sån.
Det är rätt jobbigt faktiskt, eller kan vara i alla fall, för känslorna för Bamse är så himla starka! Och det är ju inte så konstigt, det var ju vår hund. Liam saknar honom MASSOR han med! Han säger ofta att han vill ha honom tillbaka och pratar om att skicka grejer/leksaker till honom.
Fast i den ENORMA saknaden kan jag ändå glädja mig åt det liv han har nu, för bättre skulle han inte kunna ha det. Han springer liksom fritt hela dagarna bland andra hundar, en massa hästar och katter. Han lever livet och det är ju underbart! :-)

Här är finaste Bamse som valp, 9 veckor gammal, när vi precis hämtat hem honom <3



Här hade han vuxit på sig lite och vilade hos husse Stefan i soffan <3



Hade tänkt att ladda upp ytterligare en bild, men den envisas och vill bara inte laddas upp här :(

Nähä.. Nu måste jag återgå till verkligheten här hemma :-)