Fru Melin

Jag är ju då ingen fantast av att läsa böcker. Det är inget som lockar mig eller underhåller mig på något vis. Jag läser gärna för barnen, men nu syftade jag mer på mig själv, för min egen del. Ska jag läsa något, måste det vara något som verkligen intresserar mig! Och oftast är den inte en vanlig skönlitterär bok då, utan mer "fakta"..

Men tyvärr så ingår det i svenskan i skolan att läsa en bok och sen stå inför klassen och göra en muntlig recension. Bara ordet muntlig får ångesten att krypa fram, usch! Men jag ska väl överleva det med..



Jag valde då att läsa den här boken, "Pojken som kallades Det". En fruktansvärd berättelsen som griper tag i en och är väldigt intressant att läsa (om man nu får säga så när ndet handlar om nåt hemskt?) och på ett sätt så vill man ju då bara forstätta att läsa. Det är precis såna böcker jag behöver då, eftersom jag inte gillar att läsa. Men av någon lustig anledning så har det ändå tagit emot, och jag har hela tiden dragit ut på det. Fast jag tror helt klart att det beror på att det nu har varit ett MÅSTE att läsa. Plus att jag vetat vad som väntar efteråt.. Den här muntliga recensionen. Det tror jag att det beror på i alla fall!

Jag började igår kväll att kika på pappret där läraren skrivit vad hon vill att vi ska ha med i vår recension, så jag har skrivit ner i mitt block det jag vill säga och få fram.. Så under min låååånga håltimma senare idag, ska jag se till att skriva ner det sista och läsa på så att jag slipper stå och kolla ner i mina papper allt för mycket.

Wish me luck!